Nordiska lärdomar från stödet för digitaliserad tillverkning i nordvästra England: hur små och medelstora tillverkningsföretag kan ta sig över tröskeln till AI och automatisering

Från digitaliserat tillverkningsstöd i nordvästra England till nordiska lärdomar: hur små och medelstora tillverkningsföretag kan ta sig över tröskeln till AI och automatisering

Den här tillverkningsnyheten från nordvästra England handlar på ytan om en styrningsuppgradering av ett regionalt projekt: Made Smarter North West har ombildat sitt branschrådgivande team och tagit in representanter från flyg, ingenjörskonst, tillverkning, branschorganisationer och företag som redan har dragit nytta av satsningen, för att fortsätta driva små och medelstora tillverkningsföretag att införa AI, automatisering och digital teknik.

Men om man sätter in det i ett större innovationssystem framstår det snarare som en signal: digitaliseringen av tillverkningsindustrin håller på att gå från frågan om “om det finns teknik” till frågan om “om tekniken faktiskt kan användas på riktigt”.

Den skillnaden är mycket viktig. Tidigare kretsade industridiskussionen ofta kring utrustning, programvara eller finansiering; i dag avgörs företagens möjlighet att utvecklas ofta av en annan, mer komplex uppsättning faktorer – ledningsförmåga, kompetensstruktur, tillförlitliga stödnätverk, genomförandestrategi och organisationens förändringstakt. Med andra ord är det verkligt sällsynta inte tekniken i sig, utan förmågan att bädda in tekniken i fabriksprocesserna.

1. Vad detta säger

Enligt offentlig information har Made Smarter North West sedan starten 2019 stöttat över 2400 tillverkningsföretag, tagit fram 550 digitala färdplaner, genomfört 250 utbildningsinsatser i ledarskap och för digitala förebilder, samt placerat 85 digitala praktikanter i företag. Projektet har också hjälpt företag att få över 8,1 miljoner pund i matchande finansiering, vilket i sin tur har utlösts teknikinvesteringar på över 28,3 miljoner pund inom områden som AI, ERP, robotik, automatisering och additiv tillverkning.

Betydelsen av dessa siffror ligger inte bara i att de visar “hur mycket som har investerats” eller “hur mycket utrustning som har installerats”, utan i att de visar att:

1. Små och medelstora tillverkningsföretag behöver en hel uppsättning omställningstjänster, inte isolerad teknik; 2. Offentlig politik och branschorganisationer håller på att bli viktiga mellanhänder för teknikspridning; 3. Kärnflaskhalsen i digital omställning håller på att flyttas från kapital till kapacitet.

Det är också därför projektet särskilt betonar att företag med verklig omställningserfarenhet deltar i styrningen. BEP Surface Technologies, Arden Dies, Brainboxes, Sustainable Smart Technologies, Firstplay Dietary Foods och Qualkem är inte bara deltagare, utan också företag som själva har dragit nytta av satsningen. Deras närvaro gör stödstrukturen mer nära verksamheten, i stället för att stanna på policyspråkets nivå.

2. Varför digitaliseringen av tillverkningsindustrin allt mer liknar en infrastrukturfråga

• Införandet av AI och automatisering i tillverkningsindustrin är i dag inte längre en fråga enbart för ett fåtal stora företag. För de allra flesta små och medelstora företag ligger utmaningen inte i “om man ska ställa om”, utan i:- Hur man bedömer vilka tekniker som är värda att införa;
• Hur man undviker kostsamma försök och misstag;
• Hur man får frontlinjens medarbetare att förstå och acceptera nya processer;
• Hur man kopplar digitala verktyg till befintliga produktionslinjer, ERP-, leverantörskedje- och kvalitetsledningssystem;
• Hur man upprätthåller produktionskontinuitet trots kompetensbrist.

Detta innebär att industriell digitalisering har gått från att vara en ”intern beslutspunkt för en enskild fabrik” till att bli en ”organisationsfråga för det regionala innovations-ekosystemet”.

På denna punkt liknar det som Made Smarter gör mycket en tillhandahållning av ett slags ”industriellt allmännyttigt goda”: det erbjuder rådgivning, utbildning, färdplaner och mindre medfinansiering, och sänker därmed kostnaden för företag att ta det första steget över tröskeln till digitalisering.

Det som gör denna modell viktig är att den inte fattar beslut åt företagen, utan ger dem förmågan att fatta beslut.

3. Ur det nordiska innovationssystemets perspektiv: varför denna typ av mekanism särskilt passar den nordiska logiken

Även om denna nyhet utspelar sig i Storbritannien, är dess underliggande logik mycket lik det nordiska innovationssystemets. Att de nordiska länderna ofta utmärker sig inom uppgradering av tillverkningsindustrin, digital styrning och social innovation beror inte bara på hög teknisk nivå, utan på att de har stark förmåga till institutionellt samarbete.

1. Offentligt-privat samarbete är inte tillfällig samverkan, utan en institutionell vana

En av kännetecknen för nordisk industripolitik är de långvarigt stabila samarbetsrelationerna mellan regering, branschorganisationer, fackföreningar, forskningsinstitut och företag. För små och medelstora företag innebär detta att omställningen inte sker i en isolerad marknad, där man ”slåss på egen hand”, utan att man kan få stöd genom pålitliga nätverk.

Made Smarters styrningsstruktur, särskilt genom att inkludera branschföreningar, multinationella företag och SME:er som tidigare fått stöd, håller i grunden på att skapa ett slags ”trovärdigt mellanled”. Detta ligger mycket nära de trepartsöverläggningar, regionala innovationsplattformar och mekanismer för samordning av yrkeskompetens som är vanliga i Norden.

2. Kompetenssystemet ses som en del av industrins konkurrenskraft

I Norden är yrkesutbildning, vidareutbildning och omskolning inte sidofrågor, utan en central del av industrins konkurrenskraft. Automatiseringen och AI-anpassningen inom tillverkningsindustrin utmanar ofta först arbetsplatsstrukturen och kompetensstrukturen. Utan ett matchande utbildningssystem kan tekniken snarare fördjupa organisatoriska klyftor.

Att projektet betonar ledarskapsutbildning, digitala förkämpar och praktikantmekanismer visar att omställningen i tillverkningsindustrin i allt högre grad beror på en omstrukturering av ”människan”, och inte bara på uppdatering av ”maskinen”.

3. Små och medelstora företag är den främsta arenan för innovationsspridning

I den nordiska ekonomiska strukturen är antalet små och medelstora företag stort och graden av specialisering hög. Mycket industriell innovation startar inte från superplattformar eller jättelika koncerner, utan sprids gradvis genom leverantörskedjor, regionala kluster och branschsamverkan.

Fallet i nordvästra England visar också att framtidens industriella konkurrens inte bara är en tävling mellan ett fåtal ledande företag, utan en fråga om hur snabbt hela nätverket av små och medelstora företag kan uppgraderas. Den som snabbast kan göra AI, robotik och digitala processer till en reproducerbar verksamhetsförmåga, kommer att vara mest motståndskraftig.

4. Detta speglar en ny trend i den globala industripolitikenDet som gör den här typen av projekt mest värdefull att uppmärksamma är att det representerar en riktningändring i industripolitiken.

Från ”subventionering av investeringar” till ”att minska friktionen vid införande”

Tidigare drev regeringar ofta uppgraderingar genom utrustningssubventioner, skatteförmåner eller demonstrationsfabriker; nu är ett mer effektivt sätt att hjälpa företag att förstå tekniken, välja tekniken, testa tekniken och implementera den på plats.

Detta innebär att politikens mål inte längre bara är att öka kapitalutgifterna, utan att höja omvandlingsgraden.

Från ”teknikintroduktion” till ”organisatorisk förändring”

Det som AI och automatisering verkligen för med sig är inte bara högre effektivitet, utan också processomstrukturering, omfördelning av ansvar och förändringar i ledningssättet. För många företag är det största hindret inte algoritmen, utan organisationskulturen och genomförandespåret.

Därför kommer förmågan att etablera ett ”transformationsmedlingssystem” som passar små och medelstora företag att bli en ny skiljelinje i tillverkningsindustrins konkurrens.

Från ”innovation i ett enskilt företag” till ”ekosystembaserad samverkansinnovation”

Även om ett företag har den mest avancerade tekniken, kan det ändå inte nödvändigtvis genomföra en omställning på egen hand. Leverantörer, konsulter, utbildningsinstitutioner, lokala myndigheter, branschorganisationer och kunder utgör tillsammans ett nätverk för innovationsspridning. Framtidens tillverkningskonkurrens kommer i allt högre grad att likna konkurrens mellan ekosystem.

V. Varför detta är särskilt viktigt för Norden

De nordiska länderna har länge stått inför flera strukturella begränsningar: begränsad marknadsstorlek, högre arbetskraftskostnader och starkt beroende av internationella leveranskedjor. Därför måste nordisk tillverkningsindustri digitaliseras, automatiseras och göras grönare snabbare än det globala genomsnittet för att kunna behålla sin konkurrenskraft.

Detta förklarar också varför Norden fortsätter att investera i följande områden:

• industriell AI och industriell mjukvara;
• smart tillverkning och digitala fabriker;
• ren produktion och cirkulär ekonomi;
• fjärrunderhåll och datadrivna leveranskedjor;
• kompetenspolitik för omskolning av arbetskraften.

Ur detta perspektiv är den här typen av projekt i nordvästra England av referensvärde för Norden. Det påminner oss om att framtidens industriella konkurrens inte bara handlar om konkurrens i FoU-investeringar, utan om konkurrens i teknikspridningstakt, institutionell samarbetsförmåga och små och medelstora företags absorptionsförmåga.

VI. Bedömning för de kommande 5 till 15 åren: hur stödsystemet för tillverkningsindustrin kommer att utvecklas

Med denna nyhet som utgångspunkt går det att dra några ganska tydliga trendbedömningar.

1. Offentligt stöd till tillverkningsindustrin kommer allt mer att likna en ”plattform” snarare än ett ”projekt”

Framtidens industristöd bör inte bara vara ett engångsbidrag, utan kommer i allt högre grad att likna en långsiktigt fungerande plattform: kontinuerlig diagnos, kontinuerlig utbildning, kontinuerliga pilotprojekt och kontinuerlig matchning mot finansiering.

2. AI kommer snabbare in i små och medelstora fabriker, men vägen dit blir inte automatiserad

Spridningen av AI i tillverkningsindustrin kommer inte att utvecklas längs en linjär bana av ”tekniken mognar – företagen antar den naturligt”. Verkligt effektivt införande kräver fortfarande att branschorganisationer och offentligt stöd sänker trösklarna.

3. Digitala färdigheter kommer att kopplas direkt till produktivitetsindikatorer

Företag kommer inte längre att se utbildning som en kostnadsbärare, utan som en del av kapaciteten och resiliensen.Företag ser inte längre utbildning som en kostnadscenter, utan som en del av kapacitet och motståndskraft. Rollen som framtidens ”digitala mästare” kan bli allt vanligare och fungera som en nyckelpunkt som förbinder ledningen med den operativa frontlinjen.

4. Lokal industripolitik kommer åter att få strategisk betydelse

Mot bakgrund av den globala omstruktureringen av leveranskedjorna kommer stödsystem för tillverkningsindustrin på regional nivå att bli viktigare än tidigare. Den som kan organisera lokala resurser, universitet, branschföreningar och företagsnätverk har större sannolikhet att skapa nästa våg av industriell konkurrensfördel.

Avslutning: Den verkliga konkurrensfördelen är att göra det möjligt för fler företag att ställa om

Denna nyhet från nordvästra England förmedlar i själva verket inte bara ett enkelt policymeddelande, utan en framtida industriell logik:

Nyckeln till uppgradering av tillverkningsindustrin handlar inte längre bara om huruvida ”avancerad teknik finns”, utan om ”huruvida tekniken effektivt kan tas upp av majoriteten av företagen”.

Detta är just en av de saker i det nordiska innovationssystemet som världen har mest att lära av: det betonar inte bara innovationsutfall, utan också spridningen av innovation; inte bara framgången för ett fåtal stjärnföretag, utan det samlade lyftet för små och medelstora företag som grupp.

För framtidens samhälle är det mest värdefulla innovationssystemet kanske inte det mest bländande, utan det som bäst gör det möjligt för vanliga företag, vanliga anställda och vanliga regioner att kontinuerligt delta i uppgraderingen.

Det är också därför som ett samverkande stödnätverk kring AI och automatisering inom tillverkningsindustrin inte bara är industripolitik, utan också en form av samhällsstyrningsförmåga riktad mot framtiden.